WeBible

1 - Vid den tiden uppträdde Mattatias, som var son av Johannes, Simeons son, en präst av Joaribs söner, från Jerusalem. Han bodde i Modein.

2 - Och han hade fem söner: Johannes, med tillnamnet Gaddis,

3 - Simon, som kallades Tassis,

4 - Judas, som kallades Mackabeus,

5 - Eleasar, som kallades Avaran, och Jonatan, som kallades Apfus.

6 - Då han nu fick höra vilka hädiska gärningar som förövades i Judeen och i Jerusalem,

7 - sade han: »Ve mig! Varför har jag blivit född till att se mitt folks undergång och den heliga stadens undergång och till att sitta här stilla, medan den är given i fienders hand och helgedomen i främlingars hand?

8 - Dess tempel har blivit såsom en Vanärad man,

9 - dess präktiga kärl hava förts bort såsom rov; dess späda barn hava dödats på dess gator, och dess unga män genom fiendens svärd.

10 - Finnes något folk som icke har tagit dess borg i besittning och icke har bemäktigat sig dess egendom såsom byte?

11 - All dess prydnad är borttagen, i stället för fri har den nu blivit en träl.

12 - Ja, allt vad vi ägde heligt och skönt och härligt är förött, hedningarna hava oskärat det.

13 - Varförr skulle vi längre leva?»

14 - Och Mattatias och hans söner revo sönder sina kläder och höljde sig i sorgdräkt och sörjde djupt.

15 - Men konungens utsända, som skulle tvinga folket till avfall, kommo till staden Modein, för att invånarna där skulle offra.

16 - Och många israeliter trädde fram till dem. Också Mattatias och hans söner kommo allasammans ditfram.

17 - Då togo konungens utsända till orda och talade så till Mattatias och sade: »Du är en styresman här i staden, en ansedd och betydande man, och du har ett starkt stöd i söner och fränder.

18 - Så träd nu du först fram och gör efter vad konungen har påbjudit, såsom alla folk och övriga judar och de som äro kvar i Jerusalem redan hava gjort. Då skall du och ditt hus få räknas bland konungens vänner, och du och dina söner skolen bliva ärade med silver och guld och många skänker.»

19 - Men Mattatias svarade och sade med hög röst: »Om än alla folk inom konungens rike äro honom hörsamma, så att envar avfaller från sina fäders gudsdyrkan och villigt fogar sig i hans bud,

20 - så vilja dock jag och mina söner och mina fränder vandra efter förbundet med våra fäder.

21 - Bort det, att vi skulle övergiva lagen och våra rätter!

22 - Konungens förordning ämna vi icke hörsamma; vi vilja icke vika av ifrån vår gudsdyrkan, vare sig till höger eller till vänster.»

23 - Just då han hade sagt detta, trädde en judisk man i allas åsyn fram för att offra på altaret i Modein, såsom konungen hade påbjudit.

24 - När Mattatias såg detta, blev han uppfylld av nitälskan, och hans innersta kom i uppror, och han gav fritt lopp åt sin vrede, såsom rätt och tillbörligt var, och skyndade fram och dräpte mannen där på altaret.

25 - Också konungens sändebud, som sökte tvinga folket att offra, dödade han samtidigt; och altaret rev han ned.

26 - Så nitälskade han för lagen, i det att han gjorde såsom Finees en gång hade gjort med Sambri, Saloms son.

27 - Och Mattatias ropade i staden med hög röst och sade: »Var och en som nitälskar för lagen och vill upprätthålla förbundet, han må följa mig och draga bort härifrån.»

28 - Så flydde han med sina söner till bergen; och allt vad de ägde i staden lämnade de i sticket.

29 - Då drogo många, som foro efter rättfärdighet och rätt, ut i öknen för att uppehålla sig där;

30 - och de togo med sig sina barn och sina hustrur och sin boskap. Ty förföljelserna mot dem blevo mycket svåra.

31 - När det blev berättat för konungens män och det krigsfolk som fanns i Davids stad i Jerusalem, att en skara män, sådana som hade föraktat konungens bud, hade dragit ut till grottorna i öknen,

32 - begåvo de sig med hast i stort antal efter dem. När de då träffade på dem, lägrade de sig gent emot dem och beredde sig till att anfalla dem på sabbatsdagen.

33 - Och de sade till dem: »Må det nu vara nog. Kommen ut, och gören såsom konungen har befallt, så skolen I få leva.»

34 - Men de svarade: »Vi vilja icke komma ut, och vi vilja icke göra såsom konungen har befallt och därmed ohelga sabbatsdagen.»

35 - Då begynte de andra strax att strida mot dem.

36 - Men de försvarade sig icke och kastade icke en sten mot dem och spärrade icke igen ingångarna till grottorna,

37 - utan sade: »Vi vilja allasammans dö i vår oskuld. Himmel och jord äro vittnen till att I förgören oss utan all rätt.»

38 - Men de andra gingo till angrepp mot dem under sabbatsdagen; och så dödades de, tillika med sina hustrur och sina barn och sin boskap, till ett antal av vid pass ett tusen personer.

39 - När Mattatias och hans vänner fingo veta detta, sörjde de dem djupt.

40 - Och de sade till varandra: »Om vi alla göra såsom våra bröder hava gjort och underlåta att strida mot hedningarna, till försvar för våra liv och våra rätter, så skola de snart hava utrotat oss från jorden.»

41 - Därför fattade de den dagen följande beslut: »Om någon drager ut till strid mot oss på sabbatsdagen, så vilja vi försvara oss mot honom; vi vilja icke allasammans omkomma, såsom våra bröder omkommo i grottorna.»

42 - Vid den tiden församlade sig hos dem en skara asidéer, tappra stridsmän i Israel, alla de som voro villiga att försvara lagen.

43 - Och alla som flydde undan förföljelserna slöto sig till dem och ökade ytterligare deras styrka.

44 - Så fingo de en här till stånd. Och de dräpte syndarna i sin vrede och avfällingarna i sin förtörnelse. Och de som blevo kvar efter dem flydde till hedningarna för att rädda sig.

45 - Och Mattatias och hans vänner drogo omkring och revo ned deras altaren

46 - och läto med våld omskära alla oomskurna gossebarn som de träffade på inom Israels område;

47 - och de övermodiga förföljde de. Så hade företaget god framgång under deras ledning.

48 - Och de togo lagen i skydd mot hedningarnas angrepp och mot konungarnas angrepp, och de tillstadde icke syndarna att upphöja sitt horn.

49 - Men då tiden närmade sig att Mattatias skulle dö, sade han till sina söner: »Nu härska övermod och hemsökelse och en tid av omstörtning och en svår vrede.

50 - Så nitälsken då, mina barn, för lagen, och given edra liv till försvar för förbundet med edra fäder.

51 - Tänken på vad fäderna hava utfört i sin tid, så skolen I ock vinna stor ära och ett evärdligt namn.

52 - Abraham blev ju befunnen trogen, när han sattes på prov, och det räknades honom till rättfärdighet.

53 - Josef höll budet, när han var i trångmål, och han blev herre över Egypten.

54 - Med Finees, vår fader, gjordes för hans nitälskans skull ett förbund, med löfte om ett evärdligt prästadöme.

55 - Josua blev, därför att han hade efterkommit befallningen, domare i Israel.

56 - Kaleb fick ett stycke land såsom arvedel för det vittnesbörds skull som han hade avlagt inför menigheten.

57 - David fick för sin fromhets skull en konungatron till arvedel, för evärdlig tid.

58 - Elias blev upptagen till himmelen, därför att han hade nitälskat för lagen.

59 - Ananias, Asarias och Misael blevo för sin tros skull frälsta ur lågorna.

60 - Daniel blev på grund av sin oskuld räddad ur lejonens gap.

61 - Betänken på detta sätt huru det alltid går, släkte efter släkte: ingen som hoppas på Honom dukar under.

62 - Frukten därför icke för en syndig mans befallning, ty hans härlighet skall släpas i smutsen och bliva maskars föda.

63 - I dag förhäver han sig, och i morgon skall man icke mer finna honom, ty han har vänt åter till det stoft varav han är kommen, och hans anslag har blivit om intet.

64 - Men I, mina barn, våren frimodiga och oförfärade i att värna lagen, ty I skolen genom den vinna ära.

65 - Här står eder broder Simeon. Jag vet att han är en rådvis man. Lyssnen alltid till honom; han skall vara för eder såsom en fader.

66 - Och Judas Mackabeus, han som har varit en tapper stridsman allt ifrån sin ungdom, han skall bliva eder härförare och kämpa vårt folks strid.

67 - Och samlen omkring eder alla dem som hålla lagen, och utkräven hämnd för edert folk.

68 - Vedergällen hedningarna vad de hava gjort, och akten på lagens stadgar.»

69 - Därefter välsignade han dem. Och så blev han samlad till sina fäder.

70 - Han dog år 146; Och hans söner begrovo honom i hans fäders grav i Modein, och hela Israel höll stor dödsklagan efter honom.